Jag är medveten om att jag är kass på att uppdatera. Jag är även medveten om att när jag väl uppdaterar så handlar det enbart om vår son. :} Inte så konstigt kanske .. eftersom han är vårt liv nu. <3
Vi älskar honom så mycket - men allt är så jobbigt nu. Det borde inte vara såhär. Man borde inte gå och önska att han ska sova hela tiden. Jag VILL att han ska vara vaken, jag vill leka och gosa med honom. Men 90% av hans vakna tid så gnyr han, gråter och skriker sig rödblå i ansiktet och gör oss galna och vi vet inte vad som är felet. Man bytar blöja, vaggar honom, gosar, matar .. men inget verkar passa. Känner mig lite som en fånge här hemma - jag vågar mig inte ut på någon längre runda för jag tänker "När vaknar han, kommer han skrika då?". Håller mig nära hemmet liksom. Jag skäms när han gallskriker ute. Jag kan inte trösta mitt egna barn. Vilken ro får man i kroppen när man vet att skrikandet kan börja när som och var som?

Vår prins, vi älskar dig så mycket fast du gör oss lite galna här hemma! Ska prata med BVC nästa vecka och se vad hon säger - och tack för alla fina tips vi fått in förresten. Det värmer att ni bryr er. :} <3